2013-09-12 Champagne 1996

Hur en av champagnes mest haussade årgångar utvecklat sig undersökte Vincollegiet under ledning av Martin B som öppnade sin garderob och vinkyl och plockade ut diverse flaskor som köps på Bolaget under årens lopp. En aningen dålig uppslutning på 10 provare i kombination med 10 provade flaskor, gör att kvällen kan sammanfattas med glada miner och sura viner.

Sammanfattning:

Vin 1 bjöd på en mogen, karamellig och lite smutsigt murken doft. Smaken var syrlig med en tunn smak av mogna äpplen. Ingen höjdare men heller ingen katastrof, drick upp om du har. Övriga provare hittade jordkällare och salami i den. Sämst enligt mig. (1996 Napoleon Grand Millesime Brut, inköpt mars 2010 för 399:-).

Vin 2 var härligt rostad i doften med en fyllig smak och en spritsig syra. Andra provare hittade parfym, citrus och en lite besk smak. (1996 Ruinart Champagne Brut, inköpt mars 2004 för 379:-).

Vin 3 var lite dämpad i sin rostning med fyllig, torr balanserad smak med inslag av lime. Nougat och nötter övriga provare. (1996 Moet & Chandon Grand Vintage Brut, inköpt november 2002 för 369:-).

Vin 4 doftade svamp, äpplen och korv. Smaken var bra med en lång syra. (1996 Hure Freres L’Inattendue Blanc de Blanc, inköpt mars 2010 för 398:-).

Vin 5 hade lite sherry och svamp doften, smaken var fyllig med lime, citron och en lång syra. (1996 Bruno Paillard Brut, inköpt juni 2006 för 425:-).

Vin 6 visade på en för mig hustypisk doft – eneträ – brukar jag hitta i årgångs Bolly. Övriga provare höll inte med utan fann jordkällare och salami. I vilket fall som helst så var doften bra. Smaken var fyllig, frisk med en blommig ekighet. Bäst enligt mig. (1996 Bollinger Grand Annee, inköpt maj 2003 för 585:-).

Vin 7 bjöd på brynt smör och kaffe i doften. Fyllig och torr smak. (1996 Jacquesson Extra Brut Avize Grand Cru, inköpt december 2005 för 495:-).

Vin 8 hade en rostad lite skitig doft. Smaken var rostad, fyllig och god, med en limeig stram eftersmak. (1996 Pol Roger BdB, inköpt juni 2006 för 398:-).

Vin 9 var god att dricka men det enda jag hittade i smak och doft var rostning. Övriga hittade svamp, äpplen och korv. (1996 Hure Freres Cuvee Francois Matthieu, inköpt juli 2007 för 399:-).

Vin 10 var lite låg i nivån då en del vin läckt ut genom korken (som gick av och fick dras ut med korkskruv). Som tur var så var vinet bra. En lite dämpad doft följdes av en mjuk smak med inslag av cocos. Kanske en liten beska, men överlag behaglig att dricka. Hade jag gärna haft fler av. (1996 Pierre Peters Grand Cru BdB, inköpt innan 2001 för 299:-).

Röstningen bjöd på spridda skurar, vilket kanske är att vänta med många viner och få provare och utföll enligt:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Bäst - - 1 - 1 3 - 3 2 -
Sämst 1 2 - - 2 - 2 2 1 -

Bollingern blev som sagt vinnare, men ingen direkt förlorare kunde koras.

/Martin B.

 

2013-03-26: Bordeaux ’90

1. Domaine de Chevalier (Pessac-Léognan) 1990
2. Château Canon (Saint-Emilion) 1990
3. Château Cos Labory (Saint-Estèphe) 1990
4. Château Cos d’Estournel (Saint-Estèphe) 1990
5. Château Talbot (Saint-Julien) 1990
6. Château Léoville Las Cases (Saint-Julien) 1990

1 2 3 4 5 6
Bäst: 0 1 1 3 5 4
Sämst: 3 2 2 2 2 3

Ganska spridd röstning men 1:an (Dom. de Chevalier) korades som sämst och 5:an (Talbot) som bäst.

Överlag kändes vinerna pigga för sin ålder, och inte på något sätt gistna. Dom. de Chevalier var ganska lätt och rödfruktig, vilket i sammanhanget nog drog på sig några sämströster. Canon var tyngre och hade en bra känsla av merlot, med inslag av tobak och korinter. Cos Labory kändes som en klassisk Bordeaux med mycket stall och ceder. Cos d’Estournel var ett steg upp i koncentration och kraft med maffig fatighet och ganska mycket kvar att ge. Talbot hade en udda näsa med svarta oliver, tobak och kanske lite tvål. Hög syra i munnen och kvardröjande annorlunda aromer. Léoville Las Cases hade mycket strävhet och en hel del frukt kvar.

2013-02-26: Tysk Riesling (eller?)

Föreningens intresse för Riesling tycks inte veta några gränser. Då provningen stoltserade med hela 14 reserver var det läge att undersöka möjligheterna att låta flaskorna bli dubbelt så många. Med resurser ur Vincollegiets egen källare och med understöd från provningsledare Mattias egna samling lyckades detta företag och vi var många som var glada för det!

Dessa var vinerna för aftonen: (producent, vin, år, region, land)

1. Georg Breuer Rüdesheim Orleans 2008 Rheingau Tyskland
2. Müller Catoir Riesling Spätlese Trocken 2010 Pfalz Tyskland
3. Dellchen Riesling Großes Gewächs 2008 Nahe Dönnhoff Tyskland
4. Trimbach Clos Ste Hune Riesling 2005 Alsace Frankrike
5. Weingut Keller Westhofener Morstein Riesling Grosses Gewächs 2008 Rheinhessen Tyskland
6. Georg Breuer Monopol 2006 Rheingau Tyskland
Och detta blev resultatet efter en helblindprovning:
1 2 3 4 5 6
Bäst: 2 1 2 0 15 1
Sämst: 5 4 3 7 0 2

Kanske har vi här en för föreningen historisk skillnad mellan sämst (nr 4) och bäst (nr 5) på hela 22 röster. Någon som minns?

Vin nr 1 bjöd på fin mineral och syra men även fruktighet och örtighet. Skvattram, kiwi, mynta och litchee var toner som utmärkte sig.

Vin nr 2 led lite av svavel till en början men kompenserade med en ryggrad av mineral, passionsfrukt, gröna äpplen och krusbär. Även viss blommighet gav sig till känna.

Vin nr 3 hade även det tydliga mineraltoner men var mycket mer trögflytande, här samsades fläder och piggelin med flinta och tillagade äpplen.

Vin nr 4 var en kavalkad av petroleumtoner som inte direkt balanserades av hög syra och en eldig alkoholhalt. Dill, gula meloner, rom och svamp var var några av tonerna.

Vin nr 5 å andra sidan bjöd på en fin balans mellan krispig syra, frisk mineral och en viss blommighet. Ett vin med lång smak dessutom!

Vin nr 6 var friskt med mycket syra som samsades med äpplen och tropisk frukt. Den hade en något “juiceig” smak som många upplevde som något avhuggen.

Värt att notera är också att två av kvällens viner inte kvalificerar sig som tysk riesling.      Vin nr 1 är gjort på druvan Orleans som odlades i Tyskland innan Riesling fick sitt genombrott på 1800-talet. Producenten Georg Breuer är vad man vet ensam om denna i det närmaste utdöda druva och den tillhör numera deras “museivingård”.                        Vin nr 2 är franskt men som vi alla känner till har Alsace bytt nationalitet många gånger under årens lopp. Enligt Systembolagets sida om området är det ett av Frankrikes soligaste vindistrikt trots dess nordliga läge.

En mycket lyckad provning som avslutades fint med ost och påfyllning i glasen.

/Sofia Hellqvist

Foto: David Bauman

Foto: David Bauman

Foto: David Bauman

 

2012-11-06: Norra Rhône 97/98

En intressant provning med viner från två årgångar med mycket olika karaktär – 1997, vars viner framstod som generösa, fruktdrivna, och med låg syra; och 1998, som gav strama viner med struktur och kraft. Generellt sett kändes vinerna ganska mogna, men fullt kapabla att hålla några år till. Jamets 98:a bedömdes inte på grund av korkdefekt.

Provade viner:

  1. 1998 Hermitage Monier de La Sizeranne, Chapoutier
  2. 1998 Hermitage La Chapelle, Paul Jaboulet-Aîné
  3. 1997 Hermitage La Chapelle, Paul Jaboulet-Aîné
  4. 1997 Côte-Rôtie, Domaine Jamet
  5. 1997 Côte-Rôtie Ch. D’Ampuis, Guigal

1998 La Sizeranne var stram, med mörk frukt, mineral, svamptoner, peppar, men kändes lite väl kort [1 bäst, 3 sämst].

La Chapelle från samma årgång var däremot mer komplex med plommonfrukt och tydlig mognad. Doften dominerades av köttiga och rökiga toner [0 bäst, 2 sämst].

La Chapelle 1997 bjöd på en snarlik doft- och smakprofil som 98:an, men i betydligt tätare, fetare tappning [inga röster!]. 

Flera av provarna anmärkte på likheten i stil mellan dessa två viner. Kvällens vinnare var tveklöst 1997 Côte-Rôtie från Jamet [7 bäst, 2 sämst].Vinet har en synnerligen karakäristisk rökig, tjärig, och pepprig doft, med charkuterier, mörk frukt, och god balans och längd i smaken. Ett intressant exempel på traditionellt framställd, ursprungstypisk Côte-Rôtie. Hos Domaine Jamet sker normalt sett avstjälkning endast till 10-30% – kanske är detta upphovet till den speciella karaktären hos vinet.

Slutligen provades Guigals Ch. D’Ampuis 1997, ett vin i modern stil, där man trots vinets ålder, fortfarande tydligt kunde känna de nya faten, som dock var väl integrerade med den fina mörka komplexa frukten och tonerna av rök och tjära [0 bäst, 2 sämst]. Detta var provningens mest koncentrerade vin, med bra längd, balans, och struktur för ytterligare några års liv.

1 2 3 4 5
Bäst: 1 - 7 1
Sämst: 3 2 2 1 2

 

/ provningsledare Tomasz Janosik

2012-10-11: Chablis Premier Cru

Chablis är generellt ett klassiskt skaldjursvin med hög syra, framträdande toner av mineral och inte sällan äpple. Vinerna som provningsledare Anders Hedqvist hade valt ut till denna provning gjorde oss inte besvikna.

  1. La Chablisienne “La Singulière” 2008 (159 kr)
  2. La Chablisienne “Mont de Milieu” 2009 (209 kr)
  3. Jean Marc Brocard “Montmais” 2008 (199 kr)
  4. Jean Marc Brocard “Montée de Tonnerre” 2008 (189 kr)
  5. Jean-Paul & Benoit Droin “Fourchaume” 2008 (233 kr)
  6. William Fèvre “Les Lys” 2008 (249 kr)

Helblindprovningen ledde till dessa spridda skurar:

1 2 3 4 5 6
Bäst: 2 - 3 1 2 1
Sämst: 1 - - 1 3 3

Vin nr 3 får betraktas som kvällens vinnare, och nr 6 som förlorare.

Vin nr 1 upplevdes av de flesta som ganska balanserat, med en syra som inte var så skarp men fungerade fint med de frukttoner av citron och äpple som dominerade.                 Vissa upplevde också exotisk frukt.

Vin nr 2 bjöd på lite mer oxiderade och komplexa toner av våta stenar, jord, yllestrumpor, krita men även gula äpplen.

Vin nr 3 vann på en lång generös smak där det mesta fick plats.                                        Här återfanns äpplen och nötter tillsammans med strama mineraltoner och en fin syra.

Vin nr 4 hade en del söt frukt, mineral och viss örtighet men vad det gällde syran gick åsikterna isär; några tyckte att den var för klen för att balansera det söta medan andra upplevde att syran var för hög.

Vin nr 5 blev något av en kontrovers, någon upplevde den korkskadad, andra tyckte att skevheten i smaken snarare var intressant och liknade den med ett äpple som börjat skrumpna en aning. Även syran hade ändrat karaktär åt det mognare hållet, till skillnad från den citron vi känt på andra håll under provningen liknade den här mer mogen apelsin.

Vin nr 6 var också en annorlunda upplevelse där det allestädes närvarande äpplet och den höga syran ackompanjerades av ketchup, sågspån, rönnbärsgelé, gammal byrå/lada, charkuterier, earl grey. Eftersmaken bjöd på brödighet i likhet med avslagen champagne.

Sammanfattningsvis en mycket lyckad och intressant provning som avslutades med en hel del svampprat.

/Sofia Hellqvist

Foto: Erik Ylipää

Foto: Erik Ylipää

2012-09-25: Morgonprovning med fokus på naturviner

De senaste åren har det snackats mycket om naturviner från Beaujolais och Collegiets medlemmar verkade vara nyfikna på vad det var då provningen snabbt blev fullbokad. Med en hel del hjälp från Claes, lite annat från vårens naturvinssläpp samt en klassiker från monopolet dukades följande upp:

  1. Marcel Lapierre Morgon 2011 (198 kr)
  2. Jean Foillard “Cuvée Classique” Morgon 2010 (179 kr SB)
  3. Jean Foillard “Cuvée Pi” Morgon 2009 (379 kr SB)
  4. Georges Duboeuf Morgon 2010 (89 kr SB)
  5. Guy Breton “P’tit Max” 2010 (248 kr)
  6. Charly Thevenet Régnié “Cuvée le Coeur des Braves” 2007 (218 kr)
  7. Jean-Paul Brun Terres-Dorées Fleurie 2010 (179 kr SB)

Foto: Johan Malmberg

Foto: David Bauman

 

 

 

 

 

 

Efter helblindprovning gav den klassiska omröstningen följande resultat:

1 2 3 4 5 6 7
Bäst: 1 3 2 5 - 1 1
Sämst: 3 3 0 2 - 2 3

Glas 4 utsågs till vinnare, om än inte solklart. 1 & 7 delade på sämströstat.

Foto: David Bauman

Under diskussionen luftades åsikter om att 1:an inte var helt harmonisk i doft och smak. Det var egentligen bara krossade röda färska bär på näsan, men mer fyllighet och krydda i munkänsla och smak. Vissa ansåg den smaka enkelt, men andra kände att det var ett mycket rent och läskande vin med en skön syra. 2:an kändes mer ihophållen, lite fylligare och lite strävare. Mer vin helt enkelt. 3:an gillades av många, men ansågs lite anonym då den hade en hel del (snygg) ek och mycket fruktighet. 4:an hade mycket primärfrukt, saftighet och slank ner lätt. 5:an var totalkorkad, tyvärr. 6:an tyckte alla var kvällens mest spännande vin, med en riktigt kul doft av allt från Havarti till Kriek till gödsel, och så en massa sköna röda bär ovanpå allt. Smaken var inte lika funky som tur var, och relativt lång och mogen. Som sagt, mest spännande men lite svårgillad för alla. 7:an stod ut lite från resten också med toner av pelargoner, chark, grisblod och blåbärspaj, och hade en redig syra.

Foto: Johan Malmberg

Foto: David Bauman

 

 

 

 

 

 

Överlag kan sägas att vinerna inte smakade så naturligt/funky som vi hade förväntat oss, förutom Charly Thevenet’s Régnié “Cuvée le Coeur des Braves” som bjöd på allt knas man kan tänka sig. Väldigt rena fruktaromer på många viner såklart. Alla var glada över att Dubouef:s industrivin vann då våra plånböcker inte behöver belastas lika mycket framöver… eller?

Foto: David Bauman

Foto: Johan Malmberg

 

 

 

 

 

 

Efter provningen festade vi loss på lite Livarot och Saint-Nectaire och diskuterade ekfobi.

Foto: David Bauman

/Johan Malmberg