2017-03-16: Rhône med omnejd

Vi rotade fram lite rött från norra Rhône, och blandade in lite annat smått och gott. Klassisk CVP-provning, med andra ord. Bruksviner från Graillot, Chave, Jaboulet… och annat. Syrah med lagringspotential, eller kanske inte?

Detta var vad som bjöds.

Uppställning
1. J-L Chave Crozes Hermitage Silène 2011
2. Jaboulet Crozes Hermitage Domaine de Thalabert 2011
3. Alain Graillot Crozes Hermitage 2011
4. Domaine des Lises (Maxime Graillot) Crozes Hermitage 2011
5. Bonny Doon Syrah Le Pousseur 2011 (Kalifornien)
6. Trinity Hill Gimblett Gravels Syrah 2011 (Nya Zeeland)
7. Alain Graillot Crozes Hermitage 2000
8. Domaine Cros Les Aspres 2001 (Minervois)
9. Alban Estate Reva Syrah 2001 (Kalifornien)

Röstningen:
1 2 3 4 5 6 7 8 9
Bäst: 0 0 3 1 0 0 3 3 6
Sämst: 2 2 1 1 2 6 1 1 0

Bäströstad för kvällen således Alban Estate Reva Syrah 2001, och sämst Trinity Hill Gimblett Gravels Syrah 2011.

Värt att nämna är att Graillot 2000 var utmogen, slank och frisk. Alban Estate och Domaine Cros var helt andra typer av viner med mycket fat; vaniljj, choklad samt koncentration och viss fruktsötma.

Allmänt var det svårt att skilja 2011orna åt, och det var svårt att känna vad som var franskt eller Nya Världen. Trinity Hill något lägre syra dock.

Alla 2011 kändes fräscha och pigga och fortfarande unga.

2014-05-15: Röd Bourgogne ’95

1995 gav en liten skörd i Bourgogne efter lite taskigt väder under blomsättningen, men klassas ändå som en lyckad årgång. Ovanligt kallt väder i juni resulterade i coulure, vilket ger ojämn blomning, och på sina håll förlorade man upp till en tredjedel av skörden. Juli och augusti var torra och varma, medan september bjöd på en del regn. Vid skördetid var dock druvorna mogna och vid god vigör, och den låga avkastningen gjorda att de druvor som till slut fanns kvar gav den där extra koncentrationen som behövs för en riktigt bra årgång.

Här följer röstningen och vilka viner som avhandlades:

1 2 3 4 5 6
Bäst: 2 1 2 0 2 7
Sämst: 1 1 7 3 2 0
Vin 3 utsågs till kvällens förlorare, och vin 6 till kvällens vinnare.
 

1) Fery-Meunier Pommard 1er Cru Pezerolles
2) Dominique Laurent Gevrey-Chambertin
3) Domaine Daniel Rion et Fils Vosne-Romanée 1er Cru Les Beaux Monts
4) Domaine Daniel Rion et Fils Vosne-Romanée 1er Cru Les Chaumes
5) Domaine Comte Georges de Vogüé Chambolle-Musigny 1er Cru
6) Domaine de la Romanée-Conti Échézeaux

Alla var överens om den höga kvalitén på samtliga viner, och det kändes som de hade en fin mognad utan att alls vara på väg utför. Vidare skänkte vi en skål till de som köpte in vinerna till Källaren för 15 år sedan, och vi ser fram emot att mer Bourgogne ska fyllas på bland de andra flaskorna.

2013-09-12 Champagne 1996

Hur en av champagnes mest haussade årgångar utvecklat sig undersökte Vincollegiet under ledning av Martin B som öppnade sin garderob och vinkyl och plockade ut diverse flaskor som köps på Bolaget under årens lopp. En aningen dålig uppslutning på 10 provare i kombination med 10 provade flaskor, gör att kvällen kan sammanfattas med glada miner och sura viner.

Sammanfattning:

Vin 1 bjöd på en mogen, karamellig och lite smutsigt murken doft. Smaken var syrlig med en tunn smak av mogna äpplen. Ingen höjdare men heller ingen katastrof, drick upp om du har. Övriga provare hittade jordkällare och salami i den. Sämst enligt mig. (1996 Napoleon Grand Millesime Brut, inköpt mars 2010 för 399:-).

Vin 2 var härligt rostad i doften med en fyllig smak och en spritsig syra. Andra provare hittade parfym, citrus och en lite besk smak. (1996 Ruinart Champagne Brut, inköpt mars 2004 för 379:-).

Vin 3 var lite dämpad i sin rostning med fyllig, torr balanserad smak med inslag av lime. Nougat och nötter övriga provare. (1996 Moet & Chandon Grand Vintage Brut, inköpt november 2002 för 369:-).

Vin 4 doftade svamp, äpplen och korv. Smaken var bra med en lång syra. (1996 Hure Freres L’Inattendue Blanc de Blanc, inköpt mars 2010 för 398:-).

Vin 5 hade lite sherry och svamp doften, smaken var fyllig med lime, citron och en lång syra. (1996 Bruno Paillard Brut, inköpt juni 2006 för 425:-).

Vin 6 visade på en för mig hustypisk doft – eneträ – brukar jag hitta i årgångs Bolly. Övriga provare höll inte med utan fann jordkällare och salami. I vilket fall som helst så var doften bra. Smaken var fyllig, frisk med en blommig ekighet. Bäst enligt mig. (1996 Bollinger Grand Annee, inköpt maj 2003 för 585:-).

Vin 7 bjöd på brynt smör och kaffe i doften. Fyllig och torr smak. (1996 Jacquesson Extra Brut Avize Grand Cru, inköpt december 2005 för 495:-).

Vin 8 hade en rostad lite skitig doft. Smaken var rostad, fyllig och god, med en limeig stram eftersmak. (1996 Pol Roger BdB, inköpt juni 2006 för 398:-).

Vin 9 var god att dricka men det enda jag hittade i smak och doft var rostning. Övriga hittade svamp, äpplen och korv. (1996 Hure Freres Cuvee Francois Matthieu, inköpt juli 2007 för 399:-).

Vin 10 var lite låg i nivån då en del vin läckt ut genom korken (som gick av och fick dras ut med korkskruv). Som tur var så var vinet bra. En lite dämpad doft följdes av en mjuk smak med inslag av cocos. Kanske en liten beska, men överlag behaglig att dricka. Hade jag gärna haft fler av. (1996 Pierre Peters Grand Cru BdB, inköpt innan 2001 för 299:-).

Röstningen bjöd på spridda skurar, vilket kanske är att vänta med många viner och få provare och utföll enligt:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Bäst - - 1 - 1 3 - 3 2 -
Sämst 1 2 - - 2 - 2 2 1 -

Bollingern blev som sagt vinnare, men ingen direkt förlorare kunde koras.

/Martin B.

 

2013-03-26: Bordeaux ’90

1. Domaine de Chevalier (Pessac-Léognan) 1990
2. Château Canon (Saint-Emilion) 1990
3. Château Cos Labory (Saint-Estèphe) 1990
4. Château Cos d’Estournel (Saint-Estèphe) 1990
5. Château Talbot (Saint-Julien) 1990
6. Château Léoville Las Cases (Saint-Julien) 1990

1 2 3 4 5 6
Bäst: 0 1 1 3 5 4
Sämst: 3 2 2 2 2 3

Ganska spridd röstning men 1:an (Dom. de Chevalier) korades som sämst och 5:an (Talbot) som bäst.

Överlag kändes vinerna pigga för sin ålder, och inte på något sätt gistna. Dom. de Chevalier var ganska lätt och rödfruktig, vilket i sammanhanget nog drog på sig några sämströster. Canon var tyngre och hade en bra känsla av merlot, med inslag av tobak och korinter. Cos Labory kändes som en klassisk Bordeaux med mycket stall och ceder. Cos d’Estournel var ett steg upp i koncentration och kraft med maffig fatighet och ganska mycket kvar att ge. Talbot hade en udda näsa med svarta oliver, tobak och kanske lite tvål. Hög syra i munnen och kvardröjande annorlunda aromer. Léoville Las Cases hade mycket strävhet och en hel del frukt kvar.