2017-03-16: Rhône med omnejd

Vi rotade fram lite rött från norra Rhône, och blandade in lite annat smått och gott. Klassisk CVP-provning, med andra ord. Bruksviner från Graillot, Chave, Jaboulet… och annat. Syrah med lagringspotential, eller kanske inte?

Detta var vad som bjöds.

Uppställning
1. J-L Chave Crozes Hermitage Silène 2011
2. Jaboulet Crozes Hermitage Domaine de Thalabert 2011
3. Alain Graillot Crozes Hermitage 2011
4. Domaine des Lises (Maxime Graillot) Crozes Hermitage 2011
5. Bonny Doon Syrah Le Pousseur 2011 (Kalifornien)
6. Trinity Hill Gimblett Gravels Syrah 2011 (Nya Zeeland)
7. Alain Graillot Crozes Hermitage 2000
8. Domaine Cros Les Aspres 2001 (Minervois)
9. Alban Estate Reva Syrah 2001 (Kalifornien)

Röstningen:
1 2 3 4 5 6 7 8 9
Bäst: 0 0 3 1 0 0 3 3 6
Sämst: 2 2 1 1 2 6 1 1 0

Bäströstad för kvällen således Alban Estate Reva Syrah 2001, och sämst Trinity Hill Gimblett Gravels Syrah 2011.

Värt att nämna är att Graillot 2000 var utmogen, slank och frisk. Alban Estate och Domaine Cros var helt andra typer av viner med mycket fat; vaniljj, choklad samt koncentration och viss fruktsötma.

Allmänt var det svårt att skilja 2011orna åt, och det var svårt att känna vad som var franskt eller Nya Världen. Trinity Hill något lägre syra dock.

Alla 2011 kändes fräscha och pigga och fortfarande unga.

2014-10-09: Côte-Rôtie René Rostaing

Tomasz förärade oss följande förnäma viner:
Alla från Domaine René Rostaing i Côte-Rôtie, uppdelade på Côte Blonde och La Landonne enligt följande:
1. 2001 Côte Blonde
2. 2003 La Landonne
3. 2003 Côte Blonde
4. 2005 La Landonne
5. 2006 Côte Blonde

Röstningen blev

1 2 3 4 5
Bäst: 0 7 2 0 2
Sämst: 6 2 1 2 1
Vin 1 utsågs till kvällens förlorare, och vin 2 till kvällens vinnare.
Vi fick även som avslut en bit terrin på fasan och dessert i form av Château Rieussec 2003 (Sauternes).

 

2014-05-05: Schweiz, med Alex

Alex förärade oss med ett besök i år igen efter förra årets roliga provning med viner från Virginia. Denna gången var det Schweiz på tapeten, och följande viner avhandlades:

Vita
1) Domaine de Maison Blanche Mont-Sur-Rolle Viognier 2008, AOC La Côte (Vaud)
2) Domaine de Maison Blanche Mont-sur-Rolle Grand Cru Chasselas 2012, Mont-sur-Rolle, AOC La Côte (Vaud)
3) Angelo Delea ‘Chiar di Luno’ Merlot Bianco 2011, AOC Ticino

1 2 3
Bäst: 7 2 4
Sämst: 2 7 4

Röda
4) Cave Jean-René Germanier Dôle Balavaud Grand Cru, AOC Valais
5) Angelo Delea ‘Saleggi’ Merlot 2011, AOC Ticino
6) Simon Maye Syrah de Chamoson 2009, AOC Valais

Röstresultat:

4 5 6
Bäst: 0 9 4
Sämst: 3 1 9

Bonusvin i form av rosé:
7) Oeil de Perdrix 5/9 ‘Les Couleurs de Genève’ 2012, Caves de Genève, AOC Genève
(Namnet ska tydligen anspegla på färgen som är densamma som en rapphönas ögon i dödsögonblicket…)

I provningens slutskede röstades även om kvällens vin, vilket faktiskt blev rosévinet!

1 2 3 4 5 6 7
Bäst: 1 1 2 0 1 2 7

Alla vinerna inköpta på http://www.nickdobsonwines.co.uk/, som numera tagits över av Joelle Nebbe-Mornod och är på väg att byta namn till “Alpine Wines”.

2014-02-25: Crozes-Hermitage

Crozes-Hermitage i norra Rhône erbjuder generösa Syrahviner som fyndstämplas varje år. I blindprovningar lyckas Cozes-Hermitage ofta lika bra som de riktigt stora vinerna från mindre granndistrikt i norra Rhône. Crozes Hermitage mognar nämligen fort och blir mycket godare snabbare än de dyra och slutna vinerna.

Typisk smakbeskrivning: druvtypisk (syrah) med nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka bär,  rökta charkuterier, hallon, lavendel och kaffe, björnbär, plommon, eneträ, lakrits och lagerblad.

Denna kväll fick närmare tjugo provare stifta bekantskap med åtta viner och utöver det även njuta av riktiga sportlovsklassiker från Rhône-Alpes: ostfondue spetsad med vin & kirsch, raclette, salami, lufttorkade korvar och vällagrade alpostar. Några fantastiska rödskaliga mandelpotatisar förgyllde kvällen ytterligare.

1. Delas Crozes-Hermitage Les Launes 2011 (nr 2800)
2. Guigal Crozes-Hermitage 2011 (nr 2802)
3. Alain Graillot Crozes Hermitage 2006
4. Alain Graillot Crozes Hermitage  2005
5. Alain Graillot Crozes Hermitage  La Guiraude 1996
6. Vallouit Cornas 1998
7. Vallouit Hermitage 1998
8. Château Lynch-Bages 1976, Pauillac
1 2 3 4
Bäst: 2 5 5 3
Sämst: 7 4 7 1

Första flightens röster gjorde vin nr 1 till förlorare och vin nr 4 till vinnare.

Andra flighten blev utan röstning men förärades däremot med den uppsjö av tilltugg som tidigare beskrivits.

Värt att notera är att provningens äldsta vin (nr 8, Château Lynch-Bages 1976, Pauillac) finns i Systembolagets beställningssortiment med nr 78100 och priset 1777kr.

Château Lynch-Bages

The large 100 hectare vineyard of Chateau Lynch Bages has most of their vines situated on the Bages plateau. The terroir consists of gravel, chalk and sand. The vineyard is planted to 75% Cabernet Sauvignon, 17% Merlot, 6% Cabernet Franc and 2% Petit Verdot. The average age of the vines is about 30 years old, with the oldest vines being more than over 60 years old. The vineyards are planted to a vine density of 9,000 vines per hectare. 6 hectares of vine are reserved for the production of the white wine of Chateau Lynch Bages.

Foto: Sofia Hellqvist

Foto: Sofia Hellqvist

Foto: Sofia Hellqvist

/Sofia H

2013-11-12: Nya Kalifornien

På CVP går inte många provningar med viner enbart från Nya Världen, men nu kändes det som det var dags att känna in vad som har hänt i Kalifornien de senaste åren. Strömningarna sägs ju ha gått mot viner med mer lätthet, syra och transparens istället för power, sötma och Parker-poäng, men vad tyckte vi egentligen? Bäst/sämst röstades vitt och rött var för sig.

Vi startade med två vita med ganska så lika, ljus och klar citrongul färg. Den första gav mig en ren doft med en näve örter, jäst och Bourgognekänsla. Smaken var torr, medelfrisk och fyllig, med en fruktig karaktär av mogna äpplen, nötter, citrus. Väldigt ren smak, men med lite varmare frukt och lite mindre fat än vad man skulle förväntat sig från en äkta Bourgogne. Mycket god och drickvänlig. Den röstades som bäst av de vita bland provarna.

Glas 2 var något ljusare i färgen, och gav en än renare doft med tyngre, mer koncentrerad frukt med drag av örter och färska äpplen. I munnen kändes det torrt, medelfriskt och fylligt, med en liten alkoholkänsla. Smaken bjöd på ytterst ren, mogen frukt, aromer av mogna äpplen och färsk apelsingjuice, samt mineralkaraktär. Inget fat, men mycket rondör och liten smörighet och jästighet. Annorlunda att inte ha några fat med i aromerna, och ändå så mogen och koncentrerad fruktkänsla utan några söta drag.

1. Brewer-Clifton Santa Rita Hills Chardonnay 2010 (73073) 349 kr (Bäst: 9/sämst: 3)
2. Diatom Huber 2008 (privat) 500 kr (B: 3/S: 9)

Bägge två vinerna ett resultat av Greg Brewers vinmakande, där det första är mer klassiskt och kommersiellt och det andra mer experimentellt och annorlunda. Numera har Brewer också bestämt sig för att namnge sin Diatom inte utifrån vingårdens läge, utan med ett japanskt kanji för varje vin… Läs mer på: http://www.diatomwines.com

Det tredje, och första röda vinet, hade en ljus, klar vinröd färg och en näsa med mycket pinotkänsla. Aromerna bjöd på en lätt bärighet med inslag av hallon, örter och rabarber. I munnen var den fylligare än förväntat, men med en juste syra, och kryddiga, köttiga aromer med mer hallon och rabarber samt salmiak, örter och stjälkighet.

Fjärde vinet hade en något mörkare färg, medel vinröd, och en tyngre, parfymigare och kraftigare pinotarom med lite Nya Zeeland vibbar. Frukten kändes varmare, men i likhet med föregående fanns lite salmiak, örter och stjälkar med i aromerna. Till en början kändes vinet lite enkelt, men växte under provningens gång.

Det femte vinet, och sista pinot noir, var medeldjupt, något oklart vinrött med blåtoner. På näsan bjöds på en stor doft av rått kött, mycket kryddor och maffigare frukt, lite fat och aromer av mogna körsbär. Smaken var medelfyllig, med en bra syra och tyngre aromer av mörk frukt, men också salmiak och stjälkar i denna.

3. Ghostwriter Santa Cruz County Pinot Noir 2009 (72138) 297 kr (B: 6/S: 0)
4. Radio Coteau La Neblina Sonoma Coast Pinot Noir 2011 (Privatimport Vinopia) 633 kr (B: 4/S: 0)
5. Sandhi Santa Rita Hills Pinot Noir 2011 (Privatimport Vinopia) 387 kr (B: 1/S: 0)

Till slut kom en duo med Syrah, där det första vinet bjöd på en ytterst “intressant” doft med medicinala inslag, cola, burkoliver och syltlök… I munnen en aggressiv syra med ättiksdrag, och efter lite dividerande kom gruppen fram till att det var defekt. För lite svavel? För mycket naturjäst? Tråkigt att inte kunna få ordentlig smak på det i alla fall.

6. Donkey & Goat The Recluse Syrah 2010 (73597) 291 kr (B: 0/S: 12)

Sista vinet bjöd i alla fall på Syrah så det räckte. Färgen var helt opak, klar och neonröd, som en provare uttryckte det. Doften var tung, köttig med mycket peppar, parfymighet och blommor. Smaken var klart fruktig och lite smutsig, med stor koncentration. Syran var fin, och alkoholen kändes lätt. Aromerna gick igen från doften, med addering av mörka körsbär och plommon, samt lite stjälkar och örter på det.

7. Piedrasassi Central Coast Syrah 2011 (Privatimport Vinopia) 543 kr (B: 1/S: 1)

Alla kände vi oss nöjda med nedslaget, om än att priserna kanske var i saftigaste laget för en del viner. Provningen var också väldigt bred, och en del kände att det skulle vara kul med en Kalifornienprovning med mer fokus på druva eller producent framöver.

2013-05-16: Blindprovning med röd tråd

På hösten har vi KM som är en helblind provning, men däremot har vi inte något liknande på våren så jag tyckte det var en god idé att börja med det. Däremot verkade inte medlemmarna vara lika intresserade, vilket gjorde att vi endast var åtta tappra som dök upp i Källaren på torsdagkvällen.

Upplägget var blindprovning, men med något som sammanlänkar vinerna, en röd tråd. Vi bestämde oss för att ha en liten tävling på skoj och poäng gavs enligt följande: 1p för rätt dominerande druva, 1p för ursprung, 1p för årgång samt 6p för röda tråden.

Vin 1 var blekt gröngult, klart och hade en komplex doft av citrus, ostronskal, “Chablis”, nåt som nån tyckte kändes defekt medan andra kallade det ek, samt lite funky toner som i alla fall förde mina tankar mot Gueuze (spontanjäst öl). Smaken var fyllig, ganska fruktig och med en bra syra. Aromerna från doften gick igen, fast med en något tyngre frukt. Alkoholen kändes relativt låg (12% skulle det visa sig!).

Vin 2 var blekt gult, med en liten, undflyende doft av citrus och lite mineral. I munnen var vinet torrt och friskt med lite inslag av citrus, nötter och mineral. Överhuvudtaget gav inte vinet så mycket och kändes väl ungt.

Vin 3 var medeljupt blodrött med blå kant. Det bjöd på en stor doft av olika pepparsorter, kanske lite stjälkar, rök och en hel del tyngre blå frukt som mörka körsbär och björnbär. Smaken hade en bra syra, en liten fruktsötma, medel strävhet samt fortsatt en massa aromer av peppar (vit, svart, grön).

Vin 4 var tätt blårött och bjöd på en dov, fruktig doft, samt aromer av viol, grönpeppar, fat och nånting som gav mig associationer till Beaujolais. I munnen kändes vinet torrare och strävare än föregående, syran var något högre och frukten kändes något lättare och yngre.

Vin 5 var tyvärr riktigt korkskadat, och en pusselbit föll därmed ur för provarna.

Vin 6 hade en fin röd färg med mycket dragning åt tegel, och en hel del fällning förekom. Doften gav stall, ceder, korinter, plommon och en skön balans mellan frukt och mognadstoner. Smaken var torr och mogen, men ändå med mycket frukt kvar. Tanninerna kändes mogna, men hade lite bett kvar ändå.

Provarna gissade enligt reglerna, och sedan hade vi sedvanlig bäst/sämst-röstning. 5:an togs bort pga korkskadan.

1 2 3 4 5 6
Bäst: 2 0 0 3 x 3
Sämst: 2 1 2 1 x 0

Vin 6 korades till vinnare, vin 3 till förlorare, om än att ingen provare tyckte särskilt illa om något av vinerna. Att det var blandat rött och vitt gjorde det hela också lite svårare att bestämma sig.

Så, till resultatet för tävlingsmomentet! Det visade sig vara svåra viner (fast jag som valt dem tyckte ju såklart det var solklart…), och det var inte många poäng som kammades hem av provarna. Annika K prickade in röda tråden, men ingenting annat, och fick på det viset 6p. Syster Inger Ke prickade in ett antal druvor, ursprung och årgångar vilket gav henne vinsten på 8p. Tredjeplatsen knep Mitra med 3p. Fjärdeplatsen stod och vägde mellan tre provare, men vi kom överens om att druva gick före årgång, och sedan hade Inger Ka skrivit en liten anteckning om röda tråden (“Inte så varmodlat!”), vilket avgjorde utslaget.

Och här kommer vinerna:
Aussie vs. Bourgogne

1: De Bortoli Yarra Valley Reserve Release Chardonnay 2011 (nr 95343) 299 kr
2: Etienne Sauzet Bourgogne Blanc 2011 (nr 95112) 239 kr

3: Bonny Doon Le Pousseur Syrah 2010 (nr 99211) 195 kr
4: Equis Domaine de Lises Crozes-Hermitage 2011 (nr 99406) 199 kr

5: Cullen Diana Madeline Cab/Merlot 2001 (från Källaren) uppräknat 579 kr (KORKAD)
6: Château La Garde 1998 (nr 90394) 329 kr

Som synes var röda tråden “Nya Världen vs. Frankrike”, med viner som är väldigt lika varandra i druvsammansättning, årgång, fatbehandling och prisnivå.

2012-11-06: Norra Rhône 97/98

En intressant provning med viner från två årgångar med mycket olika karaktär – 1997, vars viner framstod som generösa, fruktdrivna, och med låg syra; och 1998, som gav strama viner med struktur och kraft. Generellt sett kändes vinerna ganska mogna, men fullt kapabla att hålla några år till. Jamets 98:a bedömdes inte på grund av korkdefekt.

Provade viner:

  1. 1998 Hermitage Monier de La Sizeranne, Chapoutier
  2. 1998 Hermitage La Chapelle, Paul Jaboulet-Aîné
  3. 1997 Hermitage La Chapelle, Paul Jaboulet-Aîné
  4. 1997 Côte-Rôtie, Domaine Jamet
  5. 1997 Côte-Rôtie Ch. D’Ampuis, Guigal

1998 La Sizeranne var stram, med mörk frukt, mineral, svamptoner, peppar, men kändes lite väl kort [1 bäst, 3 sämst].

La Chapelle från samma årgång var däremot mer komplex med plommonfrukt och tydlig mognad. Doften dominerades av köttiga och rökiga toner [0 bäst, 2 sämst].

La Chapelle 1997 bjöd på en snarlik doft- och smakprofil som 98:an, men i betydligt tätare, fetare tappning [inga röster!]. 

Flera av provarna anmärkte på likheten i stil mellan dessa två viner. Kvällens vinnare var tveklöst 1997 Côte-Rôtie från Jamet [7 bäst, 2 sämst].Vinet har en synnerligen karakäristisk rökig, tjärig, och pepprig doft, med charkuterier, mörk frukt, och god balans och längd i smaken. Ett intressant exempel på traditionellt framställd, ursprungstypisk Côte-Rôtie. Hos Domaine Jamet sker normalt sett avstjälkning endast till 10-30% – kanske är detta upphovet till den speciella karaktären hos vinet.

Slutligen provades Guigals Ch. D’Ampuis 1997, ett vin i modern stil, där man trots vinets ålder, fortfarande tydligt kunde känna de nya faten, som dock var väl integrerade med den fina mörka komplexa frukten och tonerna av rök och tjära [0 bäst, 2 sämst]. Detta var provningens mest koncentrerade vin, med bra längd, balans, och struktur för ytterligare några års liv.

1 2 3 4 5
Bäst: 1 - 7 1
Sämst: 3 2 2 1 2

 

/ provningsledare Tomasz Janosik