Den här kvällen stod Produttori del Barbaresco på schemat – sju viner, sju nyanser av nebbiolo. Vi började med kooperativets “vanliga” Barbaresco DOCG som referens och tog oss sedan an sex av deras vingårdsbetecknade riservor. De senare har fått vila minst 30 månader på ekfat, vilket brukar ge både ryggrad och djup.
För att inte uppfinna hjulet på nytt följde vi samma ordning som Monica Larner använde när hon provade vinerna för Robert Parkers räkning: från det mest finlemmade till det mest kraftfulla.
| Nr | Årgång | Vin | Pris | RP-poäng |
| 0 | 2020 | Barbaresco | 399 SEK | 95 |
| 1 | 2015 | Paje | €63.75 | 93 |
| 2 | 2015 | Rio Sordo | €63.75 | 96+ |
| 3 | 2015 | Asili | €63.75 | 96 |
| 4 | 2015 | Rabaja | €63.75 | 97 |
| 5 | 2015 | Muncagota | €63.75 | 95 |
| 6 | 2015 | Montestefano | €63.75 | 94 |
Vi saknade tre av deras totalt nio vingårdsviner – Pora, Ovello och Montefico – men sex av nio är ändå en fullt respektabel kväll.
Röstningen föll ut enligt följande:
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
| Bäst | 1 | 1 | 1 | 5 | 3 | 4 |
| Sämst | 4 | 5 | 5 | 1 | 0 | 0 |
Om man ska tro Monica Larner på hennes “delicate → powerful”-skala verkar gruppen alltså ha dragits åt nebbiolons kraftfullare sida. Rabajà (5–1) och Montestefano (4–0) knep delad förstaplats, medan Rio Sordo och Asili (båda 1–5) hamnade längst ner i tabellen.
Notervärt var att det var förvånansvärt stor mognadsvariation mellan vinerna. Rio Sordo och Asili hade nått en hög mognadsgrad medan de övriga upplevdes mer eller mindre ungdomliga. Provargruppen, som i vanlig ordning serverades vinerna blint, kunde knappt tro sina ögon när de fick se att alla viner kom från samma årgång.
