2013-12-28: Mellandagsmys

För andra året i rad bjöds det upp till mellandagsmys med samma recept som första året: provarna tar med sig en flaska Champagne och för en liten summa bjuds på ostron, diverse skaldjur och tillbehör.


En ny ljuskrona har tack vare Sofia dykt upp i Källaren!

Mysprovningarna ha en liten annan karaktär än de ordinarie provningarna och är i allmänhet lite stökigare men också klart mer sociala! Man kan kanske inte förvänta sig att få prova alla viner som har dykt upp för kvällen, eller kanske ens se alla flaskorna, men mysen handlar mer om diskussion och umgänge än kontemplation och anteckningar.

12 dussin ostron skulle öppnas innan provarna anlände…

Att få chansen att prova så många Champagner på samma gång, jag tror det var 23 flaskor till slut, är riktigt kul! Ofta är det saker som är tillgängliga på Systemet, vilket kan vara positivt om man inte har hunnit köpa sin nyårsskumpa och funderar lite på vad man kan tänkas gilla. Självklart kommer man väl inte ihåg alla provglas, men man kommer ofta ihåg någon som stack ut, positivt eller negativt, och kan därför få lite bättre koll på vad man tycker om. Nedan är en del av flaskorna som dök upp, och otroligt nog var det faktiskt bara en dublett detta år också.

Deutz ’05, Launois ’96, ’06 och NV fanns med nånstans, lite olika Palmer, och enda dubletten A. Bergère ’02.

Operakällarens cuvée från André Jacquart, A. Bergère, Launois och en Paul Bara Special Club ’02.

En mycket trevlig tillställning tack vare alla som dök upp, och ett mycket trevlig avslut på provningsåret!

2013-11-12: Nya Kalifornien

På CVP går inte många provningar med viner enbart från Nya Världen, men nu kändes det som det var dags att känna in vad som har hänt i Kalifornien de senaste åren. Strömningarna sägs ju ha gått mot viner med mer lätthet, syra och transparens istället för power, sötma och Parker-poäng, men vad tyckte vi egentligen? Bäst/sämst röstades vitt och rött var för sig.

Vi startade med två vita med ganska så lika, ljus och klar citrongul färg. Den första gav mig en ren doft med en näve örter, jäst och Bourgognekänsla. Smaken var torr, medelfrisk och fyllig, med en fruktig karaktär av mogna äpplen, nötter, citrus. Väldigt ren smak, men med lite varmare frukt och lite mindre fat än vad man skulle förväntat sig från en äkta Bourgogne. Mycket god och drickvänlig. Den röstades som bäst av de vita bland provarna.

Glas 2 var något ljusare i färgen, och gav en än renare doft med tyngre, mer koncentrerad frukt med drag av örter och färska äpplen. I munnen kändes det torrt, medelfriskt och fylligt, med en liten alkoholkänsla. Smaken bjöd på ytterst ren, mogen frukt, aromer av mogna äpplen och färsk apelsingjuice, samt mineralkaraktär. Inget fat, men mycket rondör och liten smörighet och jästighet. Annorlunda att inte ha några fat med i aromerna, och ändå så mogen och koncentrerad fruktkänsla utan några söta drag.

1. Brewer-Clifton Santa Rita Hills Chardonnay 2010 (73073) 349 kr (Bäst: 9/sämst: 3)
2. Diatom Huber 2008 (privat) 500 kr (B: 3/S: 9)

Bägge två vinerna ett resultat av Greg Brewers vinmakande, där det första är mer klassiskt och kommersiellt och det andra mer experimentellt och annorlunda. Numera har Brewer också bestämt sig för att namnge sin Diatom inte utifrån vingårdens läge, utan med ett japanskt kanji för varje vin… Läs mer på: http://www.diatomwines.com

Det tredje, och första röda vinet, hade en ljus, klar vinröd färg och en näsa med mycket pinotkänsla. Aromerna bjöd på en lätt bärighet med inslag av hallon, örter och rabarber. I munnen var den fylligare än förväntat, men med en juste syra, och kryddiga, köttiga aromer med mer hallon och rabarber samt salmiak, örter och stjälkighet.

Fjärde vinet hade en något mörkare färg, medel vinröd, och en tyngre, parfymigare och kraftigare pinotarom med lite Nya Zeeland vibbar. Frukten kändes varmare, men i likhet med föregående fanns lite salmiak, örter och stjälkar med i aromerna. Till en början kändes vinet lite enkelt, men växte under provningens gång.

Det femte vinet, och sista pinot noir, var medeldjupt, något oklart vinrött med blåtoner. På näsan bjöds på en stor doft av rått kött, mycket kryddor och maffigare frukt, lite fat och aromer av mogna körsbär. Smaken var medelfyllig, med en bra syra och tyngre aromer av mörk frukt, men också salmiak och stjälkar i denna.

3. Ghostwriter Santa Cruz County Pinot Noir 2009 (72138) 297 kr (B: 6/S: 0)
4. Radio Coteau La Neblina Sonoma Coast Pinot Noir 2011 (Privatimport Vinopia) 633 kr (B: 4/S: 0)
5. Sandhi Santa Rita Hills Pinot Noir 2011 (Privatimport Vinopia) 387 kr (B: 1/S: 0)

Till slut kom en duo med Syrah, där det första vinet bjöd på en ytterst ”intressant” doft med medicinala inslag, cola, burkoliver och syltlök… I munnen en aggressiv syra med ättiksdrag, och efter lite dividerande kom gruppen fram till att det var defekt. För lite svavel? För mycket naturjäst? Tråkigt att inte kunna få ordentlig smak på det i alla fall.

6. Donkey & Goat The Recluse Syrah 2010 (73597) 291 kr (B: 0/S: 12)

Sista vinet bjöd i alla fall på Syrah så det räckte. Färgen var helt opak, klar och neonröd, som en provare uttryckte det. Doften var tung, köttig med mycket peppar, parfymighet och blommor. Smaken var klart fruktig och lite smutsig, med stor koncentration. Syran var fin, och alkoholen kändes lätt. Aromerna gick igen från doften, med addering av mörka körsbär och plommon, samt lite stjälkar och örter på det.

7. Piedrasassi Central Coast Syrah 2011 (Privatimport Vinopia) 543 kr (B: 1/S: 1)

Alla kände vi oss nöjda med nedslaget, om än att priserna kanske var i saftigaste laget för en del viner. Provningen var också väldigt bred, och en del kände att det skulle vara kul med en Kalifornienprovning med mer fokus på druva eller producent framöver.

2013-11-01: Nyhetsmys

Såhär började det!

I lite mer avslappnad stil provade 20 glada vincollegior 10 olika viner från Systembolagets 1 november ”Små partier” släpp. Det dök även upp lite smått och gott under kvällen då vissa kände att de krävde fler provningsintryck… Kanske också för att skölja ner några av de allsköns tilltugg som var och en tagit med; det var allt från fikonmarmelad och grottlagrad gruyère till ankrillette och timmermanskorv.

Vinerna som avhandlades var följande, och vi delar upp dem lite i kategorier för bättre översikt. Först ut en trio vita, rätt så omaka, men med stegrande fatighet. Österrikisk riesling med viss mognad, en lätt fatad Godello från Bierzo och en snyggt fatad och ganska så elegant Chardonnay från Nya Zeeland.

Nikolaihof Riesling Federspiel 2006 119
Dominio de Tares Godello 2012 149
Kumeu River Estate Chardonnay 2009 185

Sedan blev det lättare till medelfylliga röda:

Les Débonnaires Carroi du Bon Air 2011 149
Beaune Premier Cru Jadot 2008 189
Lalama 2009 179

En lätt och bärigt Chinon-vin med mycket frukt men ändå omisskännliga Cab Franc aromer, en Bourgogne med lite mognad och riktigt hög syra samt en Mencía med skön syra samt en del fatkrydda från Ribeira Sacra.

Efter det två Toskanare på prugnolo gentile respektive brunello, i.e. sangiovese.

Asinone 2010 299
Gaja Brunello 2008 319

Asinone var klart parfymigare, fruktigare och direkt än Gajas Brunello som var lite mer återhållssam och i mitt tycke lite tråkig. Båda välbyggda viner som säkert kommer utvecklas bra med lite tid i ryggläge.

Som avslut på detta presenterades två fruktbomber från varsitt håll i världen:

The Dead Arm Shiraz 299
Aalto 2011 359

The Dead Arm från d’Arenberg i Australien var väldigt typiskt med en doft av shiraz med hög fruktmognad, samt den klassiska aussie-minten/eukalyptusen. Förvånansvärt torr, och inte helt utan elegans. Aalto från Ribera del Duero var ett riktigt godisvin med ordentlig fatighet och koncentrerad frukt, en modern spanjor ut i fingerspetsarna.

Några av flaskorna som avhandlades

Sedan dök det upp lite Chateau Camensac ’10, Graillot Crozes ’05, en Côtes du Rhône ’09 från Domaine Vieille Julienne, en Crozes ’12 från Cave de Tain samt en Chinon Clos de l’Echo ’04.

Såhär såg det ut lite senare

Det var en trevlig, stimmig, social provning med snack om allt från SM i hembryggning, dvärgkossor och framtiden för svensk vinmakning till hur man borde ha en duschsångande manskör broadcastad över nätet…

Vi ses på Nyårsmyset!?

2013-10-02: Klubbmästerskap

Årets klubbmästerskap anordnades som brukligt är av förra årets mästare (Martin B, undertecknad). Elva tappra tävlanden hade infunnit sig i källaren för ett mästerskap som var upplagt på ett ganska normalt sätt; fyra vita, fyra röda följt av två finalviner.

Vinerna provades blint och gissningarna poängsattes med en precision som avtog något allteftersom arrangören, i rent kvalitetskontrollerande syfte, smuttade sig igenom vinerna.

Först ut var den vita flighten:

1: Persika/nektarin frisk syra, lite fat. Helt OK vin.

De tävlandens gissningar: De flesta på Sauvignon Blanc.

Facit: Chateau de Rochemorin Blanc 2009, Sauvignon blanc, Bordeaux (149kr på bolaget)

 

2: Tropisk, lite fet smak, frisk syra. Lite besk avslutning.

Gissningar: Riesling, PG, viognier. Endast en på Chenin Blanc. Vet själv inte vad jag hade gissat på, skulle tro att de flesta provarna är mera vana vid fransk CB. Men vinet var helt ok för priset.

Facit: Bellingham Ancient Earth2012, Chenin Blanc, Sydafrika, (79kr på bolaget)

 

3: Rostad, smörig, fatig.

Gissningar: De flesta chardonnay. Ett okomplicerad vin som leverarar det som det ska, några kalla glas slinker ned med det blir lite tröttsamt efter ett tag.

Facit: Thomas Hyland 2011, Chardonnay, Australien (109kr på bolaget)

 

4: Petroleum, söta frukter, lång simmig, balanserad sötma. Liten beska.

Gissningar: De flesta tysk riesling. Svår att missa som riesling. Levde dock inte riktigt upp till mina högt ställda förväntningar. Bra men borde levererat mer.

Facit: Dönnhoff Niederhäuser Hermannshöle Riesling Spätlese 2008, Nahe Tyskland. (375kr inköpt 2010)

 

Johanna G gick segrande ur vitvinsomgången, hon plockade som enda provare alla druvor.

 

 

Röda flighten:

1: Sura körsbär, syrlig lite kärv smak,

Gissningar: Väldigt spritt, några syrah, några sangiovese. Lite för surt och kärvt vin, stod sig dåligt i konkurrensen.

Facit: Chianti del Barone Ricasoli 2012, Sangiovese, Italien. (89kr på bolaget)

 

2: Ganska ljus, kryddig, syltig, fin balans, moderat strävhet,

Gissningar: De flesta Pinot. En god och tillgänglig pinot.

Facit: Clos Henri 2007. Pinot oir, Marlborough, Nya Zealand. (249kr, inköpt 2009)

 

3: Ganska ljus, lite syltig och kryddig, viol/mint. Sträv, syrlig, blommig varm, lite mognad

Gissningar: Lite spritt, men flest på nebbiolo. Gott vin med mognadstoner.

Facit: Barolo Massolino 2003, Nebbiolo, Barolo, Italien. (299kr, inköpt 2007)

 

4: Svarta vinbär, touch vanilj, fyllig, fat beska, sträv, varm.

Gissningar: de flesta på cab. Svårt att missa att det var ekad cabernet. Bra om man gillar typen.

Facit: Beringer Napa Valley Cabernet Sauvignon, North Coast, USA. (299kr på bolaget)

 

Ingen tog alla druvor men flera tog tre av dem. Däribland Claes A som totalt gick segrande ur flighten. Flightvinnarna samt Johan M, som fick bra kombinerad poäng, gick vidare till final.

 

Final:

1: kryddig, köttig, pepprig, bacon, salami, smakar som doften, lång, balanserad, fortfarande spänstig, perfekt mogen syrah.

Gissning: Johan gissade rätt sånär som på årtal.

Facit: Jamet 1997, Syrah, Cote-Rotie Rhone, Frankrike. (298kr inköpt 2001)

 

2: lite rökig, fruktig, varm, balanserad, fruktig, fatig, lång, mjuk.

Gissning: ingen gissade rätt. Att det var sydeuropeiskt vin i modern stil rådde det ingen tvekan om, men druva och land prickades inte in.

Facit: Bodegas Emilio Moro Malleolus 2005. Tempranillo, Ribera del Duero, Spanien. (291kr inköpt 2007)

 

Segrande ur finalen gick med stor marginal Johan M, som därmed är ny klubbmästare i Vincollegiet. Stora gratulationer.

Ytterligare ett vin, som tagits med som reserv öppnades efter finalen (enligt en del det godaste):

Alain Graillot La Guirade 2006. Syrah, Crozes-Hermitage, Frankrike. (276kr, inköpt 2008).

Finaldeltagarna erhöll varsin halvflaska vin belöning.

Nedan ses ex-mästaren överräcka en Sagrantino Montefalco Antonelli 2007 till den nye mästaren.

/MB

 

 

 

2013-09-12 Champagne 1996

Hur en av champagnes mest haussade årgångar utvecklat sig undersökte Vincollegiet under ledning av Martin B som öppnade sin garderob och vinkyl och plockade ut diverse flaskor som köps på Bolaget under årens lopp. En aningen dålig uppslutning på 10 provare i kombination med 10 provade flaskor, gör att kvällen kan sammanfattas med glada miner och sura viner.

Sammanfattning:

Vin 1 bjöd på en mogen, karamellig och lite smutsigt murken doft. Smaken var syrlig med en tunn smak av mogna äpplen. Ingen höjdare men heller ingen katastrof, drick upp om du har. Övriga provare hittade jordkällare och salami i den. Sämst enligt mig. (1996 Napoleon Grand Millesime Brut, inköpt mars 2010 för 399:-).

Vin 2 var härligt rostad i doften med en fyllig smak och en spritsig syra. Andra provare hittade parfym, citrus och en lite besk smak. (1996 Ruinart Champagne Brut, inköpt mars 2004 för 379:-).

Vin 3 var lite dämpad i sin rostning med fyllig, torr balanserad smak med inslag av lime. Nougat och nötter övriga provare. (1996 Moet & Chandon Grand Vintage Brut, inköpt november 2002 för 369:-).

Vin 4 doftade svamp, äpplen och korv. Smaken var bra med en lång syra. (1996 Hure Freres L’Inattendue Blanc de Blanc, inköpt mars 2010 för 398:-).

Vin 5 hade lite sherry och svamp doften, smaken var fyllig med lime, citron och en lång syra. (1996 Bruno Paillard Brut, inköpt juni 2006 för 425:-).

Vin 6 visade på en för mig hustypisk doft – eneträ – brukar jag hitta i årgångs Bolly. Övriga provare höll inte med utan fann jordkällare och salami. I vilket fall som helst så var doften bra. Smaken var fyllig, frisk med en blommig ekighet. Bäst enligt mig. (1996 Bollinger Grand Annee, inköpt maj 2003 för 585:-).

Vin 7 bjöd på brynt smör och kaffe i doften. Fyllig och torr smak. (1996 Jacquesson Extra Brut Avize Grand Cru, inköpt december 2005 för 495:-).

Vin 8 hade en rostad lite skitig doft. Smaken var rostad, fyllig och god, med en limeig stram eftersmak. (1996 Pol Roger BdB, inköpt juni 2006 för 398:-).

Vin 9 var god att dricka men det enda jag hittade i smak och doft var rostning. Övriga hittade svamp, äpplen och korv. (1996 Hure Freres Cuvee Francois Matthieu, inköpt juli 2007 för 399:-).

Vin 10 var lite låg i nivån då en del vin läckt ut genom korken (som gick av och fick dras ut med korkskruv). Som tur var så var vinet bra. En lite dämpad doft följdes av en mjuk smak med inslag av cocos. Kanske en liten beska, men överlag behaglig att dricka. Hade jag gärna haft fler av. (1996 Pierre Peters Grand Cru BdB, inköpt innan 2001 för 299:-).

Röstningen bjöd på spridda skurar, vilket kanske är att vänta med många viner och få provare och utföll enligt:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Bäst 1 1 3 3 2
Sämst 1 2 2 2 2 1

Bollingern blev som sagt vinnare, men ingen direkt förlorare kunde koras.

/Martin B.

 

2013-05-16: Blindprovning med röd tråd

På hösten har vi KM som är en helblind provning, men däremot har vi inte något liknande på våren så jag tyckte det var en god idé att börja med det. Däremot verkade inte medlemmarna vara lika intresserade, vilket gjorde att vi endast var åtta tappra som dök upp i Källaren på torsdagkvällen.

Upplägget var blindprovning, men med något som sammanlänkar vinerna, en röd tråd. Vi bestämde oss för att ha en liten tävling på skoj och poäng gavs enligt följande: 1p för rätt dominerande druva, 1p för ursprung, 1p för årgång samt 6p för röda tråden.

Vin 1 var blekt gröngult, klart och hade en komplex doft av citrus, ostronskal, ”Chablis”, nåt som nån tyckte kändes defekt medan andra kallade det ek, samt lite funky toner som i alla fall förde mina tankar mot Gueuze (spontanjäst öl). Smaken var fyllig, ganska fruktig och med en bra syra. Aromerna från doften gick igen, fast med en något tyngre frukt. Alkoholen kändes relativt låg (12% skulle det visa sig!).

Vin 2 var blekt gult, med en liten, undflyende doft av citrus och lite mineral. I munnen var vinet torrt och friskt med lite inslag av citrus, nötter och mineral. Överhuvudtaget gav inte vinet så mycket och kändes väl ungt.

Vin 3 var medeljupt blodrött med blå kant. Det bjöd på en stor doft av olika pepparsorter, kanske lite stjälkar, rök och en hel del tyngre blå frukt som mörka körsbär och björnbär. Smaken hade en bra syra, en liten fruktsötma, medel strävhet samt fortsatt en massa aromer av peppar (vit, svart, grön).

Vin 4 var tätt blårött och bjöd på en dov, fruktig doft, samt aromer av viol, grönpeppar, fat och nånting som gav mig associationer till Beaujolais. I munnen kändes vinet torrare och strävare än föregående, syran var något högre och frukten kändes något lättare och yngre.

Vin 5 var tyvärr riktigt korkskadat, och en pusselbit föll därmed ur för provarna.

Vin 6 hade en fin röd färg med mycket dragning åt tegel, och en hel del fällning förekom. Doften gav stall, ceder, korinter, plommon och en skön balans mellan frukt och mognadstoner. Smaken var torr och mogen, men ändå med mycket frukt kvar. Tanninerna kändes mogna, men hade lite bett kvar ändå.

Provarna gissade enligt reglerna, och sedan hade vi sedvanlig bäst/sämst-röstning. 5:an togs bort pga korkskadan.

1 2 3 4 5 6
Bäst: 2 0 0 3 x 3
Sämst: 2 1 2 1 x 0

Vin 6 korades till vinnare, vin 3 till förlorare, om än att ingen provare tyckte särskilt illa om något av vinerna. Att det var blandat rött och vitt gjorde det hela också lite svårare att bestämma sig.

Så, till resultatet för tävlingsmomentet! Det visade sig vara svåra viner (fast jag som valt dem tyckte ju såklart det var solklart…), och det var inte många poäng som kammades hem av provarna. Annika K prickade in röda tråden, men ingenting annat, och fick på det viset 6p. Syster Inger Ke prickade in ett antal druvor, ursprung och årgångar vilket gav henne vinsten på 8p. Tredjeplatsen knep Mitra med 3p. Fjärdeplatsen stod och vägde mellan tre provare, men vi kom överens om att druva gick före årgång, och sedan hade Inger Ka skrivit en liten anteckning om röda tråden (”Inte så varmodlat!”), vilket avgjorde utslaget.

Och här kommer vinerna:
Aussie vs. Bourgogne

1: De Bortoli Yarra Valley Reserve Release Chardonnay 2011 (nr 95343) 299 kr
2: Etienne Sauzet Bourgogne Blanc 2011 (nr 95112) 239 kr

3: Bonny Doon Le Pousseur Syrah 2010 (nr 99211) 195 kr
4: Equis Domaine de Lises Crozes-Hermitage 2011 (nr 99406) 199 kr

5: Cullen Diana Madeline Cab/Merlot 2001 (från Källaren) uppräknat 579 kr (KORKAD)
6: Château La Garde 1998 (nr 90394) 329 kr

Som synes var röda tråden ”Nya Världen vs. Frankrike”, med viner som är väldigt lika varandra i druvsammansättning, årgång, fatbehandling och prisnivå.

2013-03-26: Bordeaux ’90

1. Domaine de Chevalier (Pessac-Léognan) 1990
2. Château Canon (Saint-Emilion) 1990
3. Château Cos Labory (Saint-Estèphe) 1990
4. Château Cos d’Estournel (Saint-Estèphe) 1990
5. Château Talbot (Saint-Julien) 1990
6. Château Léoville Las Cases (Saint-Julien) 1990

1 2 3 4 5 6
Bäst: 0 1 1 3 5 4
Sämst: 3 2 2 2 2 3

Ganska spridd röstning men 1:an (Dom. de Chevalier) korades som sämst och 5:an (Talbot) som bäst.

Överlag kändes vinerna pigga för sin ålder, och inte på något sätt gistna. Dom. de Chevalier var ganska lätt och rödfruktig, vilket i sammanhanget nog drog på sig några sämströster. Canon var tyngre och hade en bra känsla av merlot, med inslag av tobak och korinter. Cos Labory kändes som en klassisk Bordeaux med mycket stall och ceder. Cos d’Estournel var ett steg upp i koncentration och kraft med maffig fatighet och ganska mycket kvar att ge. Talbot hade en udda näsa med svarta oliver, tobak och kanske lite tvål. Hög syra i munnen och kvardröjande annorlunda aromer. Léoville Las Cases hade mycket strävhet och en hel del frukt kvar.

2013-03-25: Höstens kurs fyller på!

CVP:s kurs om vin & vinprovning som går till hösten börjar fylla upp, så om ni har tänkt gå på den är det hög tid att anmäla er nu!

Det är en kurs om 6 tillfällen som går igenom grunderna i vintillverkning och vinprovning, och ger en god bas att stå på för att kunna ta till sig mer specialiserade provningar. Inga förkunskaper krävs, och i kursavgiften ingår 6 st. vinprovningsglas.

Läs mer under: Kurser

2013-02-26: Tysk Riesling (eller?)

Föreningens intresse för Riesling tycks inte veta några gränser. Då provningen stoltserade med hela 14 reserver var det läge att undersöka möjligheterna att låta flaskorna bli dubbelt så många. Med resurser ur Vincollegiets egen källare och med understöd från provningsledare Mattias egna samling lyckades detta företag och vi var många som var glada för det!

Dessa var vinerna för aftonen: (producent, vin, år, region, land)

1. Georg Breuer Rüdesheim Orleans 2008 Rheingau Tyskland
2. Müller Catoir Riesling Spätlese Trocken 2010 Pfalz Tyskland
3. Dellchen Riesling Großes Gewächs 2008 Nahe Dönnhoff Tyskland
4. Trimbach Clos Ste Hune Riesling 2005 Alsace Frankrike
5. Weingut Keller Westhofener Morstein Riesling Grosses Gewächs 2008 Rheinhessen Tyskland
6. Georg Breuer Monopol 2006 Rheingau Tyskland
Och detta blev resultatet efter en helblindprovning:
1 2 3 4 5 6
Bäst: 2 1 2 0 15 1
Sämst: 5 4 3 7 0 2

Kanske har vi här en för föreningen historisk skillnad mellan sämst (nr 4) och bäst (nr 5) på hela 22 röster. Någon som minns?

Vin nr 1 bjöd på fin mineral och syra men även fruktighet och örtighet. Skvattram, kiwi, mynta och litchee var toner som utmärkte sig.

Vin nr 2 led lite av svavel till en början men kompenserade med en ryggrad av mineral, passionsfrukt, gröna äpplen och krusbär. Även viss blommighet gav sig till känna.

Vin nr 3 hade även det tydliga mineraltoner men var mycket mer trögflytande, här samsades fläder och piggelin med flinta och tillagade äpplen.

Vin nr 4 var en kavalkad av petroleumtoner som inte direkt balanserades av hög syra och en eldig alkoholhalt. Dill, gula meloner, rom och svamp var var några av tonerna.

Vin nr 5 å andra sidan bjöd på en fin balans mellan krispig syra, frisk mineral och en viss blommighet. Ett vin med lång smak dessutom!

Vin nr 6 var friskt med mycket syra som samsades med äpplen och tropisk frukt. Den hade en något ”juiceig” smak som många upplevde som något avhuggen.

Värt att notera är också att två av kvällens viner inte kvalificerar sig som tysk riesling.      Vin nr 1 är gjort på druvan Orleans som odlades i Tyskland innan Riesling fick sitt genombrott på 1800-talet. Producenten Georg Breuer är vad man vet ensam om denna i det närmaste utdöda druva och den tillhör numera deras ”museivingård”.                        Vin nr 2 är franskt men som vi alla känner till har Alsace bytt nationalitet många gånger under årens lopp. Enligt Systembolagets sida om området är det ett av Frankrikes soligaste vindistrikt trots dess nordliga läge.

En mycket lyckad provning som avslutades fint med ost och påfyllning i glasen.

/Sofia Hellqvist

Foto: David Bauman

Foto: David Bauman

Foto: David Bauman

 

Ett smakprov från vårens kurs

•1: Casa Lapostolle Cuvée Alexandre CS 2011  (BS: 89320)  199 kr
–Chile
–88% CS, 7% CF, 5% syrah
•2: Ridge Estate CS 2009  (TSE: 96044)  295 kr
–USA
–77% CS, 23% merlot
•3: Château La Garde 2009  (TSE: 96024)  269 kr
–Bordeaux
–50% CS, 45% merlot, 4 % CF, 1% petit verdot.
•4: Sondraia 2008  (TSE: 98104)  279 kr
–Italien
–65% CS, 25% merlot och 10% CF
•5: Saronsberg Seismic 2006  (BS: 75591)  289 kr
–Sydafrika
–85% CS, 7% petit verdot, 5% malbec
•6: Cape Mentelle CS 2005  (BS: 82738)  395 kr
–Western Australia