2013-11-01: Nyhetsmys

Publicerat 2013-11-02 av Johan Malmberg

Såhär började det!

I lite mer avslappnad stil provade 20 glada vincollegior 10 olika viner från Systembolagets 1 november ”Små partier” släpp. Det dök även upp lite smått och gott under kvällen då vissa kände att de krävde fler provningsintryck… Kanske också för att skölja ner några av de allsköns tilltugg som var och en tagit med; det var allt från fikonmarmelad och grottlagrad gruyère till ankrillette och timmermanskorv.

Vinerna som avhandlades var följande, och vi delar upp dem lite i kategorier för bättre översikt. Först ut en trio vita, rätt så omaka, men med stegrande fatighet. Österrikisk riesling med viss mognad, en lätt fatad Godello från Bierzo och en snyggt fatad och ganska så elegant Chardonnay från Nya Zeeland.

Nikolaihof Riesling Federspiel 2006	119
Dominio de Tares Godello 2012	149
Kumeu River Estate Chardonnay 2009	185

Sedan blev det lättare till medelfylliga röda:

Les Débonnaires Carroi du Bon Air 2011	149
Beaune Premier Cru Jadot 2008	189
Lalama 2009	179

En lätt och bärigt Chinon-vin med mycket frukt men ändå omisskännliga Cab Franc aromer, en Bourgogne med lite mognad och riktigt hög syra samt en Mencía med skön syra samt en del fatkrydda från Ribeira Sacra.

Efter det två Toskanare på prugnolo gentile respektive brunello, i.e. sangiovese.

Asinone 2010	299
Gaja Brunello 2008	319

Asinone var klart parfymigare, fruktigare och direkt än Gajas Brunello som var lite mer återhållssam och i mitt tycke lite tråkig. Båda välbyggda viner som säkert kommer utvecklas bra med lite tid i ryggläge.

Som avslut på detta presenterades två fruktbomber från varsitt håll i världen:

The Dead Arm Shiraz	299
Aalto 2011	359

The Dead Arm från d’Arenberg i Australien var väldigt typiskt med en doft av shiraz med hög fruktmognad, samt den klassiska aussie-minten/eukalyptusen. Förvånansvärt torr, och inte helt utan elegans. Aalto från Ribera del Duero var ett riktigt godisvin med ordentlig fatighet och koncentrerad frukt, en modern spanjor ut i fingerspetsarna.

Några av flaskorna som avhandlades

Sedan dök det upp lite Chateau Camensac ’10, Graillot Crozes ’05, en Côtes du Rhône ’09 från Domaine Vieille Julienne, en Crozes ’12 från Cave de Tain samt en Chinon Clos de l’Echo ’04.

Såhär såg det ut lite senare

Det var en trevlig, stimmig, social provning med snack om allt från SM i hembryggning, dvärgkossor och framtiden för svensk vinmakning till hur man borde ha en duschsångande manskör broadcastad över nätet…

Vi ses på Nyårsmyset!?

2013-10-02: Klubbmästerskap

Publicerat 2013-10-27 av admin

Svara

Årets klubbmästerskap anordnades som brukligt är av förra årets mästare (Martin B, undertecknad). Elva tappra tävlanden hade infunnit sig i källaren för ett mästerskap som var upplagt på ett ganska normalt sätt; fyra vita, fyra röda följt av två finalviner.

Vinerna provades blint och gissningarna poängsattes med en precision som avtog något allteftersom arrangören, i rent kvalitetskontrollerande syfte, smuttade sig igenom vinerna.

Först ut var den vita flighten:

1: Persika/nektarin frisk syra, lite fat. Helt OK vin.

De tävlandens gissningar: De flesta på Sauvignon Blanc.

Facit: Chateau de Rochemorin Blanc 2009, Sauvignon blanc, Bordeaux (149kr på bolaget)

2: Tropisk, lite fet smak, frisk syra. Lite besk avslutning.

Gissningar: Riesling, PG, viognier. Endast en på Chenin Blanc. Vet själv inte vad jag hade gissat på, skulle tro att de flesta provarna är mera vana vid fransk CB. Men vinet var helt ok för priset.

Facit: Bellingham Ancient Earth2012, Chenin Blanc, Sydafrika, (79kr på bolaget)

3: Rostad, smörig, fatig.

Gissningar: De flesta chardonnay. Ett okomplicerad vin som leverarar det som det ska, några kalla glas slinker ned med det blir lite tröttsamt efter ett tag.

Facit: Thomas Hyland 2011, Chardonnay, Australien (109kr på bolaget)

4: Petroleum, söta frukter, lång simmig, balanserad sötma. Liten beska.

Gissningar: De flesta tysk riesling. Svår att missa som riesling. Levde dock inte riktigt upp till mina högt ställda förväntningar. Bra men borde levererat mer.

Facit: Dönnhoff Niederhäuser Hermannshöle Riesling Spätlese 2008, Nahe Tyskland. (375kr inköpt 2010)

Johanna G gick segrande ur vitvinsomgången, hon plockade som enda provare alla druvor.

Röda flighten:

1: Sura körsbär, syrlig lite kärv smak,

Gissningar: Väldigt spritt, några syrah, några sangiovese. Lite för surt och kärvt vin, stod sig dåligt i konkurrensen.

Facit: Chianti del Barone Ricasoli 2012, Sangiovese, Italien. (89kr på bolaget)

2: Ganska ljus, kryddig, syltig, fin balans, moderat strävhet,

Gissningar: De flesta Pinot. En god och tillgänglig pinot.

Facit: Clos Henri 2007. Pinot oir, Marlborough, Nya Zealand. (249kr, inköpt 2009)

3: Ganska ljus, lite syltig och kryddig, viol/mint. Sträv, syrlig, blommig varm, lite mognad

Gissningar: Lite spritt, men flest på nebbiolo. Gott vin med mognadstoner.

Facit: Barolo Massolino 2003, Nebbiolo, Barolo, Italien. (299kr, inköpt 2007)

4: Svarta vinbär, touch vanilj, fyllig, fat beska, sträv, varm.

Gissningar: de flesta på cab. Svårt att missa att det var ekad cabernet. Bra om man gillar typen.

Facit: Beringer Napa Valley Cabernet Sauvignon, North Coast, USA. (299kr på bolaget)

Ingen tog alla druvor men flera tog tre av dem. Däribland Claes A som totalt gick segrande ur flighten. Flightvinnarna samt Johan M, som fick bra kombinerad poäng, gick vidare till final.

Final:

1: kryddig, köttig, pepprig, bacon, salami, smakar som doften, lång, balanserad, fortfarande spänstig, perfekt mogen syrah.

Gissning: Johan gissade rätt sånär som på årtal.

Facit: Jamet 1997, Syrah, Cote-Rotie Rhone, Frankrike. (298kr inköpt 2001)

2: lite rökig, fruktig, varm, balanserad, fruktig, fatig, lång, mjuk.

Gissning: ingen gissade rätt. Att det var sydeuropeiskt vin i modern stil rådde det ingen tvekan om, men druva och land prickades inte in.

Facit: Bodegas Emilio Moro Malleolus 2005. Tempranillo, Ribera del Duero, Spanien. (291kr inköpt 2007)

Segrande ur finalen gick med stor marginal Johan M, som därmed är ny klubbmästare i Vincollegiet. Stora gratulationer.

Ytterligare ett vin, som tagits med som reserv öppnades efter finalen (enligt en del det godaste):

Alain Graillot La Guirade 2006. Syrah, Crozes-Hermitage, Frankrike. (276kr, inköpt 2008).

Finaldeltagarna erhöll varsin halvflaska vin belöning.

Nedan ses ex-mästaren överräcka en Sagrantino Montefalco Antonelli 2007 till den nye mästaren.

/MB

2013-09-12 Champagne 1996

Publicerat 2013-10-01 av admin

Svara

Hur en av champagnes mest haussade årgångar utvecklat sig undersökte Vincollegiet under ledning av Martin B som öppnade sin garderob och vinkyl och plockade ut diverse flaskor som köps på Bolaget under årens lopp. En aningen dålig uppslutning på 10 provare i kombination med 10 provade flaskor, gör att kvällen kan sammanfattas med glada miner och sura viner.

Sammanfattning:

Vin 1 bjöd på en mogen, karamellig och lite smutsigt murken doft. Smaken var syrlig med en tunn smak av mogna äpplen. Ingen höjdare men heller ingen katastrof, drick upp om du har. Övriga provare hittade jordkällare och salami i den. Sämst enligt mig. (1996 Napoleon Grand Millesime Brut, inköpt mars 2010 för 399:-).

Vin 2 var härligt rostad i doften med en fyllig smak och en spritsig syra. Andra provare hittade parfym, citrus och en lite besk smak. (1996 Ruinart Champagne Brut, inköpt mars 2004 för 379:-).

Vin 3 var lite dämpad i sin rostning med fyllig, torr balanserad smak med inslag av lime. Nougat och nötter övriga provare. (1996 Moet & Chandon Grand Vintage Brut, inköpt november 2002 för 369:-).

Vin 4 doftade svamp, äpplen och korv. Smaken var bra med en lång syra. (1996 Hure Freres L’Inattendue Blanc de Blanc, inköpt mars 2010 för 398:-).

Vin 5 hade lite sherry och svamp doften, smaken var fyllig med lime, citron och en lång syra. (1996 Bruno Paillard Brut, inköpt juni 2006 för 425:-).

Vin 6 visade på en för mig hustypisk doft – eneträ – brukar jag hitta i årgångs Bolly. Övriga provare höll inte med utan fann jordkällare och salami. I vilket fall som helst så var doften bra. Smaken var fyllig, frisk med en blommig ekighet. Bäst enligt mig. (1996 Bollinger Grand Annee, inköpt maj 2003 för 585:-).

Vin 7 bjöd på brynt smör och kaffe i doften. Fyllig och torr smak. (1996 Jacquesson Extra Brut Avize Grand Cru, inköpt december 2005 för 495:-).

Vin 8 hade en rostad lite skitig doft. Smaken var rostad, fyllig och god, med en limeig stram eftersmak. (1996 Pol Roger BdB, inköpt juni 2006 för 398:-).

Vin 9 var god att dricka men det enda jag hittade i smak och doft var rostning. Övriga hittade svamp, äpplen och korv. (1996 Hure Freres Cuvee Francois Matthieu, inköpt juli 2007 för 399:-).

Vin 10 var lite låg i nivån då en del vin läckt ut genom korken (som gick av och fick dras ut med korkskruv). Som tur var så var vinet bra. En lite dämpad doft följdes av en mjuk smak med inslag av cocos. Kanske en liten beska, men överlag behaglig att dricka. Hade jag gärna haft fler av. (1996 Pierre Peters Grand Cru BdB, inköpt innan 2001 för 299:-).

Röstningen bjöd på spridda skurar, vilket kanske är att vänta med många viner och få provare och utföll enligt:

	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Bäst	–	–	1	–	1	3	–	3	2	–
Sämst	1	2	–	–	2	–	2	2	1	–

Bollingern blev som sagt vinnare, men ingen direkt förlorare kunde koras.

/Martin B.

: Foto: Martin B

: Foto: Martin B

2013-05-16: Blindprovning med röd tråd

Publicerat 2013-05-17 av Johan Malmberg

Svara

På hösten har vi KM som är en helblind provning, men däremot har vi inte något liknande på våren så jag tyckte det var en god idé att börja med det. Däremot verkade inte medlemmarna vara lika intresserade, vilket gjorde att vi endast var åtta tappra som dök upp i Källaren på torsdagkvällen.

Upplägget var blindprovning, men med något som sammanlänkar vinerna, en röd tråd. Vi bestämde oss för att ha en liten tävling på skoj och poäng gavs enligt följande: 1p för rätt dominerande druva, 1p för ursprung, 1p för årgång samt 6p för röda tråden.

Vin 1 var blekt gröngult, klart och hade en komplex doft av citrus, ostronskal, ”Chablis”, nåt som nån tyckte kändes defekt medan andra kallade det ek, samt lite funky toner som i alla fall förde mina tankar mot Gueuze (spontanjäst öl). Smaken var fyllig, ganska fruktig och med en bra syra. Aromerna från doften gick igen, fast med en något tyngre frukt. Alkoholen kändes relativt låg (12% skulle det visa sig!).

Vin 2 var blekt gult, med en liten, undflyende doft av citrus och lite mineral. I munnen var vinet torrt och friskt med lite inslag av citrus, nötter och mineral. Överhuvudtaget gav inte vinet så mycket och kändes väl ungt.

Vin 3 var medeljupt blodrött med blå kant. Det bjöd på en stor doft av olika pepparsorter, kanske lite stjälkar, rök och en hel del tyngre blå frukt som mörka körsbär och björnbär. Smaken hade en bra syra, en liten fruktsötma, medel strävhet samt fortsatt en massa aromer av peppar (vit, svart, grön).

Vin 4 var tätt blårött och bjöd på en dov, fruktig doft, samt aromer av viol, grönpeppar, fat och nånting som gav mig associationer till Beaujolais. I munnen kändes vinet torrare och strävare än föregående, syran var något högre och frukten kändes något lättare och yngre.

Vin 5 var tyvärr riktigt korkskadat, och en pusselbit föll därmed ur för provarna.

Vin 6 hade en fin röd färg med mycket dragning åt tegel, och en hel del fällning förekom. Doften gav stall, ceder, korinter, plommon och en skön balans mellan frukt och mognadstoner. Smaken var torr och mogen, men ändå med mycket frukt kvar. Tanninerna kändes mogna, men hade lite bett kvar ändå.

Provarna gissade enligt reglerna, och sedan hade vi sedvanlig bäst/sämst-röstning. 5:an togs bort pga korkskadan.

	1	2	3	4	5	6
Bäst:	2	0	0	3	x	3
Sämst:	2	1	2	1	x	0

Vin 6 korades till vinnare, vin 3 till förlorare, om än att ingen provare tyckte särskilt illa om något av vinerna. Att det var blandat rött och vitt gjorde det hela också lite svårare att bestämma sig.

Så, till resultatet för tävlingsmomentet! Det visade sig vara svåra viner (fast jag som valt dem tyckte ju såklart det var solklart…), och det var inte många poäng som kammades hem av provarna. Annika K prickade in röda tråden, men ingenting annat, och fick på det viset 6p. Syster Inger Ke prickade in ett antal druvor, ursprung och årgångar vilket gav henne vinsten på 8p. Tredjeplatsen knep Mitra med 3p. Fjärdeplatsen stod och vägde mellan tre provare, men vi kom överens om att druva gick före årgång, och sedan hade Inger Ka skrivit en liten anteckning om röda tråden (”Inte så varmodlat!”), vilket avgjorde utslaget.

Och här kommer vinerna:

1: De Bortoli Yarra Valley Reserve Release Chardonnay 2011 (nr 95343) 299 kr
2: Etienne Sauzet Bourgogne Blanc 2011 (nr 95112) 239 kr

3: Bonny Doon Le Pousseur Syrah 2010 (nr 99211) 195 kr
4: Equis Domaine de Lises Crozes-Hermitage 2011 (nr 99406) 199 kr

5: Cullen Diana Madeline Cab/Merlot 2001 (från Källaren) uppräknat 579 kr (KORKAD)
6: Château La Garde 1998 (nr 90394) 329 kr

Som synes var röda tråden ”Nya Världen vs. Frankrike”, med viner som är väldigt lika varandra i druvsammansättning, årgång, fatbehandling och prisnivå.

2013-03-26: Bordeaux ’90

Publicerat 2013-03-27 av Johan Malmberg

Svara

1. Domaine de Chevalier (Pessac-Léognan) 1990
2. Château Canon (Saint-Emilion) 1990
3. Château Cos Labory (Saint-Estèphe) 1990
4. Château Cos d’Estournel (Saint-Estèphe) 1990
5. Château Talbot (Saint-Julien) 1990
6. Château Léoville Las Cases (Saint-Julien) 1990

	1	2	3	4	5	6
Bäst:	0	1	1	3	5	4
Sämst:	3	2	2	2	2	3

Ganska spridd röstning men 1:an (Dom. de Chevalier) korades som sämst och 5:an (Talbot) som bäst.

Överlag kändes vinerna pigga för sin ålder, och inte på något sätt gistna. Dom. de Chevalier var ganska lätt och rödfruktig, vilket i sammanhanget nog drog på sig några sämströster. Canon var tyngre och hade en bra känsla av merlot, med inslag av tobak och korinter. Cos Labory kändes som en klassisk Bordeaux med mycket stall och ceder. Cos d’Estournel var ett steg upp i koncentration och kraft med maffig fatighet och ganska mycket kvar att ge. Talbot hade en udda näsa med svarta oliver, tobak och kanske lite tvål. Hög syra i munnen och kvardröjande annorlunda aromer. Léoville Las Cases hade mycket strävhet och en hel del frukt kvar.

2013-02-26: Tysk Riesling (eller?)

Publicerat 2013-03-05 av admin

Svara

Föreningens intresse för Riesling tycks inte veta några gränser. Då provningen stoltserade med hela 14 reserver var det läge att undersöka möjligheterna att låta flaskorna bli dubbelt så många. Med resurser ur Vincollegiets egen källare och med understöd från provningsledare Mattias egna samling lyckades detta företag och vi var många som var glada för det!

Dessa var vinerna för aftonen: (producent, vin, år, region, land)

1. Georg Breuer Rüdesheim Orleans 2008 Rheingau Tyskland

2. Müller Catoir Riesling Spätlese Trocken 2010 Pfalz Tyskland

3. Dellchen Riesling Großes Gewächs 2008 Nahe Dönnhoff Tyskland

4. Trimbach Clos Ste Hune Riesling 2005 Alsace Frankrike

5. Weingut Keller Westhofener Morstein Riesling Grosses Gewächs 2008 Rheinhessen Tyskland

6. Georg Breuer Monopol 2006 Rheingau Tyskland

Och detta blev resultatet efter en helblindprovning:

	1	2	3	4	5	6
Bäst:	2	1	2	0	15	1
Sämst:	5	4	3	7	0	2

Kanske har vi här en för föreningen historisk skillnad mellan sämst (nr 4) och bäst (nr 5) på hela 22 röster. Någon som minns?

Vin nr 1 bjöd på fin mineral och syra men även fruktighet och örtighet. Skvattram, kiwi, mynta och litchee var toner som utmärkte sig.

Vin nr 2 led lite av svavel till en början men kompenserade med en ryggrad av mineral, passionsfrukt, gröna äpplen och krusbär. Även viss blommighet gav sig till känna.

Vin nr 3 hade även det tydliga mineraltoner men var mycket mer trögflytande, här samsades fläder och piggelin med flinta och tillagade äpplen.

Vin nr 4 var en kavalkad av petroleumtoner som inte direkt balanserades av hög syra och en eldig alkoholhalt. Dill, gula meloner, rom och svamp var var några av tonerna.

Vin nr 5 å andra sidan bjöd på en fin balans mellan krispig syra, frisk mineral och en viss blommighet. Ett vin med lång smak dessutom!

Vin nr 6 var friskt med mycket syra som samsades med äpplen och tropisk frukt. Den hade en något ”juiceig” smak som många upplevde som något avhuggen.

Värt att notera är också att två av kvällens viner inte kvalificerar sig som tysk riesling. Vin nr 1 är gjort på druvan Orleans som odlades i Tyskland innan Riesling fick sitt genombrott på 1800-talet. Producenten Georg Breuer är vad man vet ensam om denna i det närmaste utdöda druva och den tillhör numera deras ”museivingård”. Vin nr 2 är franskt men som vi alla känner till har Alsace bytt nationalitet många gånger under årens lopp. Enligt Systembolagets sida om området är det ett av Frankrikes soligaste vindistrikt trots dess nordliga läge.

En mycket lyckad provning som avslutades fint med ost och påfyllning i glasen.

/Sofia Hellqvist

Foto: David Bauman

: Foto: David Bauman

2012-11-06: Norra Rhône 97/98

Publicerat 2013-01-09 av admin

Svara

En intressant provning med viner från två årgångar med mycket olika karaktär – 1997, vars viner framstod som generösa, fruktdrivna, och med låg syra; och 1998, som gav strama viner med struktur och kraft. Generellt sett kändes vinerna ganska mogna, men fullt kapabla att hålla några år till. Jamets 98:a bedömdes inte på grund av korkdefekt.

Provade viner:

1998 Hermitage Monier de La Sizeranne, Chapoutier
1998 Hermitage La Chapelle, Paul Jaboulet-Aîné
1997 Hermitage La Chapelle, Paul Jaboulet-Aîné
1997 Côte-Rôtie, Domaine Jamet
1997 Côte-Rôtie Ch. D’Ampuis, Guigal

1998 La Sizeranne var stram, med mörk frukt, mineral, svamptoner, peppar, men kändes lite väl kort [1 bäst, 3 sämst].

La Chapelle från samma årgång var däremot mer komplex med plommonfrukt och tydlig mognad. Doften dominerades av köttiga och rökiga toner [0 bäst, 2 sämst].

La Chapelle 1997 bjöd på en snarlik doft- och smakprofil som 98:an, men i betydligt tätare, fetare tappning [inga röster!].

Flera av provarna anmärkte på likheten i stil mellan dessa två viner. Kvällens vinnare var tveklöst 1997 Côte-Rôtie från Jamet [7 bäst, 2 sämst].Vinet har en synnerligen karakäristisk rökig, tjärig, och pepprig doft, med charkuterier, mörk frukt, och god balans och längd i smaken. Ett intressant exempel på traditionellt framställd, ursprungstypisk Côte-Rôtie. Hos Domaine Jamet sker normalt sett avstjälkning endast till 10-30% – kanske är detta upphovet till den speciella karaktären hos vinet.

Slutligen provades Guigals Ch. D’Ampuis 1997, ett vin i modern stil, där man trots vinets ålder, fortfarande tydligt kunde känna de nya faten, som dock var väl integrerade med den fina mörka komplexa frukten och tonerna av rök och tjära [0 bäst, 2 sämst]. Detta var provningens mest koncentrerade vin, med bra längd, balans, och struktur för ytterligare några års liv.

	1	2	3	4	5
Bäst:	1	–	7	1
Sämst:	3	2	2	1	2

/ provningsledare Tomasz Janosik

2012-11-13: Kvevri

Publicerat 2012-11-17 av Johan Malmberg

Svara

En kvevri (qvevri) är en stor äggformad amfora, på upp till 3500 liter i volym. Kvevrin fylles med hela druvklasar, gräves ner i jorden, och detta får sedan jäsa upp till två år med sin naturliga jäst.

Ofta är vinerna framställda från vita druvor, men skalkontakten gör att vinerna får en djupare, ibland orange färg och en strävhet som man inte är van vid i vita viner. Vinerna filtreras eller klaras inte i allmänhet, men brukar inte vara grumliga då skaltanninerna håller utfällningen i balans. Detta är det traditionella sättet att göra vin i Georgien, men det har spritt sig vidare runtom i världen.

Foto: JM

Framför allt är det en del italienare som har snappat upp tillverkningssättet, men de brukar istället referera till kvevrin som amforor. Dessutom har själva formen på kärlen spridit sig till modernare vintillverkare runtom i världen. Man pratar om äggformade jäskärl, och ofta brukar de vara tillverkade i betong, även om man nu också kan se ägg tillverkade i ek. De första som startade med detta ska vara Chapoutier i Rhône (anno 2001), men numera finns tillverkare av betongägg även i Kalifornien.

Själva äggformen sägs göra att vinet under jäsningen ska ha lättare att cirkulera, då det inte finns några räta vinklar i ett ägg. Skalkontakten sägs också bli mer balanserad, då man låter det gå rent naturligt utan nån manipulation (pigeage etc.). Betong eller lera bidrar med en lätt luftning samt en isolerande och värmehållande faktor, i motsats till ståltankar.

Men så till själva provningen. Uppställningen var som följande:
1. Pheasant’s Tears Rkatsiteli 2009 (SB BS 71897 139 kr)
2. Alaverdi Tradition Rkatsiteli 2007 (SB BS 73426 413 kr)
3. Fontanasanta Manzoni Bianco 2010 (SB TSE:120402 90319 219 kr)
4. Anfora Breg Bianco Gravner 2004 (SB BS 72347 598 kr)
5. Cornelissen MunJebel Rosso 8 10/11 (privatimport genom Vin & Natur, 350 kr)
(6. Pheasant’s Tears Saperavi 2007 SB BS 71894 159 kr tyvärr KORKAD)

Foto: JM

Som synes en blandning av både röda och vita viner, både från Georgien och Italien.

Rkatsiteli är en druva som tydligen ska ha varit och är väldigt populär i Ryssland, men det är inte ofta man ser den leta sig fram till oss i Sverige. En druva med hög syra, ganska neutral smak och som är ganska så härdig. Manzoni Bianco är en modern korsning mellan riesling och pinot bianco och har sin hemvist i Veneto. Gravner’s BREG är gjord på 45% sauvignon, 15% chardonnay, 30% pinot grigio, 10% riesling italico. MunJebel Rosso 8 är 100% nerello mascalese.

Blindprovning, bäst och sämströstning gav följande resultat:

	1	2	3	4	5
Bäst:	0	4	2	0	3
Sämst:	5	0	0	3	2

Solklart sämst på 1:an alltså. Det var väldigt olika åsikt om vad den doftade, vissa provare pratade bara om lagårdar, grispiss och hö, medan andra talade sig varma om sommarängar fyllda med vita blommor. Alla var dock överens om att det var en intressant doft, men smaken bjöd inte upp på samma sätt, utan var något kort och enkel i sammanhanget. Strävheten fanns där, men inte nån särskilt tung attack med tanniner.

Vin 2 blev korad till kvällens vinnare. Kryddig doft med inslag av honung, aprikoser och lite oxidationstoner. Lång, kryddig och fräsch smak, om än med oxidationstoner också. Komplext. En hel del tanniner, men med en mjuk framtoning.

3:an hade en bra fräschör, mycket frukt, färska aprikoser, gråpäron, lite honung. Lite fat (i detta fallet akaciafat faktiskt!), och minst strävhet för kvällen.

4:e vinet hade en ordentligt mörk bärnstensfärg, mycket nötig och kryddig doft av fat, pomerans, harts, kanske lite vanilj. Mycket rödvinsvibbar också, och smaken bjöd på en redig strävhet. Kändes dock lite trött. 12 mån i amfora, 4 år på botti och 2 år i flaskan mattar nog vinet en hel del…

Sista vinet var det enda röda för kvällen (pga 6:ans kork), och visade upp sig med en fin, klar medeldjup röd färg. På näsan kom slånbär, björnbär, hallon och lite rök. Inte så jättespännande dock. Smaken bjöd på mycket mer och var frisk, fyllig och med nästan en liten känsla av restsötma. Mycket, men välintegrerade tanniner. Blommighet i form av violer, lite vingummin på det, lakrits och oregano.

Alla var överens om att vinerna var spännande, goda och dessutom inte så knepiga som vi hade förväntat oss. De passade utmärkt med salt ost i form av feta och pecorino inpackad i rosmarin, samt parma- och serranoskinka.

Mer om kvevri: Billigt Vin
Lite om amforaviner: BKWine

2012-10-11: Chablis Premier Cru

Publicerat 2012-10-16 av admin

Chablis är generellt ett klassiskt skaldjursvin med hög syra, framträdande toner av mineral och inte sällan äpple. Vinerna som provningsledare Anders Hedqvist hade valt ut till denna provning gjorde oss inte besvikna.

La Chablisienne ”La Singulière” 2008 (159 kr)
La Chablisienne ”Mont de Milieu” 2009 (209 kr)
Jean Marc Brocard ”Montmais” 2008 (199 kr)
Jean Marc Brocard ”Montée de Tonnerre” 2008 (189 kr)
Jean-Paul & Benoit Droin ”Fourchaume” 2008 (233 kr)
William Fèvre ”Les Lys” 2008 (249 kr)

Helblindprovningen ledde till dessa spridda skurar:

	1	2	3	4	5	6
Bäst:	2	–	3	1	2	1
Sämst:	1	–	–	1	3	3

Vin nr 3 får betraktas som kvällens vinnare, och nr 6 som förlorare.

Vin nr 1 upplevdes av de flesta som ganska balanserat, med en syra som inte var så skarp men fungerade fint med de frukttoner av citron och äpple som dominerade. Vissa upplevde också exotisk frukt.

Vin nr 2 bjöd på lite mer oxiderade och komplexa toner av våta stenar, jord, yllestrumpor, krita men även gula äpplen.

Vin nr 3 vann på en lång generös smak där det mesta fick plats. Här återfanns äpplen och nötter tillsammans med strama mineraltoner och en fin syra.

Vin nr 4 hade en del söt frukt, mineral och viss örtighet men vad det gällde syran gick åsikterna isär; några tyckte att den var för klen för att balansera det söta medan andra upplevde att syran var för hög.

Vin nr 5 blev något av en kontrovers, någon upplevde den korkskadad, andra tyckte att skevheten i smaken snarare var intressant och liknade den med ett äpple som börjat skrumpna en aning. Även syran hade ändrat karaktär åt det mognare hållet, till skillnad från den citron vi känt på andra håll under provningen liknade den här mer mogen apelsin.

Vin nr 6 var också en annorlunda upplevelse där det allestädes närvarande äpplet och den höga syran ackompanjerades av ketchup, sågspån, rönnbärsgelé, gammal byrå/lada, charkuterier, earl grey. Eftersmaken bjöd på brödighet i likhet med avslagen champagne.

Sammanfattningsvis en mycket lyckad och intressant provning som avslutades med en hel del svampprat.

/Sofia Hellqvist

Foto: Erik Ylipää

2012-10-05: Fredagsmys med Vincollegiet

Publicerat 2012-10-10 av admin

Vincollegiets första fredagsmys blev en hejdundrande succé, med uppåt tjugo deltagare och nästan lika många flaskor vin att prova. Lokalen blev för ovanlighetens skull (på grund av en bokningsmiss) inte föreningens källare utan ett kontor i närheten, men gott om levande ljus och tilltugg i form av åtta sorters hårdost, rillette och tårta(!) gjorde att mysstämningen infann sig med råge. Faktum var att de sista deltagarna gick hem efter midnatt, vilket ju får anses exceptionellt för en CVP-provning. Några detaljerade provningsanteckningar fördes inte denna kväll och följaktligen blev det ingen röstning heller – dessutom missade vi att anteckna exakt vilka viner som avnjöts.. Men i grova drag såg uppställningen ut som följer: tre åldrande rieslingar (samtliga från nittiotalet), en Sancerre, ett par rödviner från nya världen (zinfandel respektive sydafrikansk GSM), idel italienska rödviner med tonvikt på Valpolicella samt ett par exotiska inslag: ett georgiskt sött rödvin och en riktig raritet: Moselriesling årgång 2000 på mörkblå kattformad flaska som Claes fått med sig från sin mamma. Den sista i likhet med övriga rieslingar rejält mogen. Kort sagt en mycket njutbar och intressant uppställning! Deltagarna tycktes eniga om att det inte får dröja för länge till nästa fredagsmys, då kanske med tema champagne eller mustiga köttgrytor.

/Peter

Foto: David Bauman

Foto: Sofia Hellqvist